Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namnet Gluntarne. Beronius kallades bland
kamraterna för ”glimten” (d. v. s. pojken) efter ett
uttryck i en av de visor han brukade sjunga pä
upplandsdialekt, och efter honom fingo sångerna heta
Gluntarne.
Dessa sånger blevo mottagna med en hänförelse
utan like av studenterna i Uppsala. Snart blevo de
spridda genom avskrifter i hela landet, och överallt
hälsades de med jubel. Wennerberg nödgades, till
hälften mot sin vilja, att låta trycka dem, och de
utkommo häftesvis åren 1849—1851. Sedan dess
hava en mångfald upplagor av Gluntarne blivit
tryckta.
De sista Gluntarne skrevos, sedan Wennerberg
lämnat Uppsala.
I dessa duetter och växelsånger mellan glunten
(Beronius) och magistern (Wennerberg själv)
lämnar han ypperliga skildringar av studentlivet i
Uppsala under 1840-talet. Han har här i ord och toner
givit uttryck åt det lustiga och uppsluppna däri,
såsom när han så dråpligt skildrar, hur glunten
somnar mitt under en föreläsning, så att alla åhörarna
brista ut i gapskratt och professorn får sluta. Eller
när glunten förtvivlad utbrister:
”Nu har jag sprungit mig trött och fördärvad
Ur hus och i hus kring helaste sta’n”
för att uppbringa den summa, som behövs för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
