Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisning var livlig och medryckande. Bland
skolpojkarna var han fruktad för sin stränghet men
också avhållen på grund av sin omutliga rättvisa och sitt
käcka och hurtiga sätt. En gång under en lektion fick
han erfara, att ingen kände till Neckens polska.
Omedelbart sjöng han då med ljudelig stämma den vackra
folkvisan till stor förnöjelse för sina unga åhörare.
Skvaller kunde han aldrig fördraga, något som
framgår av följande händelse. En dag fick
Wenner-berg i korridoren se, hur två pojkar a\ alla krafter
höllo på att ge en tredje stryk. Han stannade och
ämnade ge de två slagskämparne en tillrättavisning
för deras oridderliga uppträdande att slåss två mot en
samt frågade dem, vad som stod på. Den ene av
angriparna var strax färdig med svaret: ”Han får
smörj för han skvallrar.” ”Jaså, förlåt, då ska jag
inte störa”, sade Wennerberg och gick sin väg.
Hans gamla värdinna från skoltiden, den goda fru
Thengberg, fanns ännu kvar i Skara. Hon måste
fortfarande livnära sig med att ha skolgossar
inackorderade, och det kunde nog vara rätt påfrestande ibland
att hålla humöret uppe, då de bråkade för mycket.
Inte var det kanske heller så lätt att få ekonomien att
gå ihop, då ungdomarna helt säkert voro synnerligen
matfriska. Men så kom hennes ”gullgosse” från forna
tider, den nye lektorn, och piggade upp henne med
skämt och glam, och då glömdes alla sorger och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
