Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hans förehavande nog genast blivit upptäckt),
då han överraskades av slottsfogden. Denne hade
iakttagit de många sönderslagna fönsterrutorna och
länge förgäves sökt få tag i gärningsmannen. Han
visade sig inte ha det ringaste sinne för skönheten i
”musiken” utan förbjöd på det bestämdaste varje
fortsättning härav och hotade att anmäla saken för
prinsens fader, kronprins Oscar, om han ej bleve
åtlydd. Och så fick Gustaf till sin stora sorg avstå
från denna originella musikutövning.
Under de första barnaåren slöto sig helt naturligt
de båda äldsta och mera jämnåriga bröderna Carl och
Gustaf mest tillsamman. Hos bägge kunde man
redan då spåra deras blivande karaktärsegenskaper.
Carl var käck och manhaftig och ofta framfusig,
Gustaf däremot var mera blid och känslig. Följande
historia berättas från denna prinsarnas barndomstid.
En gång hade Carl slagit sönder en dyrbar vas och
till straff därför fått några timmars arrest i ett av
de rum, som han tillsammans med sina bröder be
bodde. Efter att ha suttit tyst en stund gjorde sig
hans goda lynne gällande, och han började sjunga
och tralla i sitt fängelse, så att det hördes ut i det
yttre rummet, där Gustaf satt och spelade på pianot.
Gustaf närmade sig dörren till Carls rum och frågade
honom, om det var så roligt därinne. ”Åh, alldeles
gudomligt!” förklarade Carl. ”Men”, sade Gustaf,
”hur skall jag då bära mig åt för att få vara med om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
