Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Fredrik Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade honom med avundsamma blickar. Också sörjde
han över att bära ett annat namn än dessa.
I huvudstaden var förstås mycket att se och
förvåna sig över för en liten åttaåring, som inte sett
större städer än Skänninge och Vadstena. Styvfadern
hade en befattning vid de kungliga teatrarna, och
han tog gossen ibland med till föreställningarna. Den
första teaterpjäs han fick se hette ”Vestindiefararen
eller Dygdens belöning”, men den tyckes inte ha
slagit särskilt an på honom, ty enligt hans uppfattning
hade hundspektaklet hemma i Skänninge varit
ofantligt mycket styvare.
I Klara skola, dit han blev satt för att få sin
uppfostran, trivdes han inte särdeles väl. Han hade föga
håg för läsning och blev därför snart av lärarna
betraktad som det svarta fåret i skolan. I synnerhet
hade läraren i latin ett gott öga till den lille
östgöta-pojken, som inte kunde reda sig så bra med de
besvärliga latinska böjningsformerna, och av honom
fick han uppbära både hån och stryk.
Detta tog hårt på gossen, och han kände sig allt
mera olycklig. Hade han nu haft ett gott och vänligt
hem som tillflyktsort efter de bittra erfarenheterna i
skolan, hade det väl gått an. Men hemma kände han
sig om möjligt ännu olyckligare än i skolan.
En gång, när han haft en riktig olycksdag och fått
mera ovett än vanligt av lärarne, fann han det
alltför svårt att återvända till hemmet, där han hade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
