Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Fredrik Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emotse mera bannor och kanske även stryk, utan
begav sig i stället ut på strövtåg i staden. Han
förirrade sig ner mot Strömmen och kom så till staden
inom broarna. Han kände sig så olycklig, att tårarna
började strömma nedför kinderna. I denna dystra
belägenhet blev han observerad av en handlande, som
skulle stänga för dagen och just höll på att sätta
fönsterluckorna för sin bod. Av honom blev han införd
i bodgossens kammare och fick redogöra för sin
belägenhet. Nu föll det sig så, att det var litet svårt
för honom att tala om att han slarvat med sina
läxor och fått bannor i skolan, och i stället för att
sanningsenligt berätta, hur det förhöll sig, dukade
han upp en rörande historia, som gjorde ett djupt
intryck, och det oförtjänta bifall han härvid fick,
berättar Lindblad om sig själv, var hans hårdaste straff
för den utflykten från sanningens väg.
Han fick sedan följa med till handelsmannens hem,
där han fick vederkvicka sig med kål och frikadeller,
vilket smakade honom så väl, att han ännu på gamla
dagar med förtjusning mindes denna förplägning.
Hos handelsmannen fick han stanna några dagar, och
han kände sig glad och lycklig hos honom. Snart var
det emellertid slut även med denna fröjd. En kväll fick
Adolf Fredrik följa med sin tillfällige välgörare till
teatern för att åse en föreställning. Men döm om
hans häpnad och förskräckelse, när han i en av de
uppträdande igenkände styvfadern. Efter föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
