Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Fredrik Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens slut blev han igenkänd av denne och måste
med eller mot sin vilja följa med till hemmet, vilket
han lämnat som rymmare, och här väntade honom nu
åter aga av den stränga modern.
En god sak hade emellertid denna rymningshistoria
medfört, och det var att styvfadern, som nu troligen
förstod, att gossen kände sig ensam och övergiven
och att han borde omhändertagas en smula,
hädanefter oftare tog honom med sig till teatern. Han
fick ävenledes sluta med latinplugget i Klara skola
och sattes i stället i Tyska skolan, där han fick lära
sig tyska och räkning, och dessa ämnen lågo mera för
hans håg.
Oaktat han sålunda fått en betydligt drägligare
tillvaro, var det säkerligen med glatt hjärta han efter
tre års vistelse i huvudstaden, när styvfadern dog,
vände åter till fosterfadern i Skänninge.
Denne hade under tiden blivit änkling och var nu
omgift med en prästdotter. Hon var en fint bildad
dam, som kom att utöva ett gott inflytande på gossen.
Han fick av henne lära sig skick och seder, och hon
väckte hans intresse för poesi. En av familjens
umgängesvänner, en doktor Wistrand, som spelade piano,
eller klavér, som det hette då för tiden, lät honom för
första gången ana, vilken tjusning det låg i musiken.
Lindblad kan inte nog beskriva, vilken förtrollande
makt doktorns spel övade på honom. Med nyfikenhet
betraktade han de konstiga nottecknen, som denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
