Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska, du blir så liten och obetydlig i denna storslagna
natur, det tynger och trycker dig i denna kyrka, der
du ser och hör utan att förstå och endast har ett
intetsägande superlativ till uttryck för det du känner.
Dagen syntes Paolo lång och tröttande, såsom den
alltid gör, då man har ett bestämdt mål att längta
efter. Hon hade hittills lefvat instängd i sin pensions-
anstalt hos de fromma systrarna i Nizza och sedan i
Colonnas furstliga palats utanför Firenze, der en ridt
med fadern om morgonen och en promenad i vagn
mellan de strålande toaletterna på corson i solned-
gången var all den rörelse hon kände till I dag
hade hon för första gången tillbringat några timmar
i en ful, obeqväm vagn, från hvilken kusken då och
då måste stiga ned för att fatta de trötta hästarne i
betslet och tvinga dem framåt, medan Ange-Marie
understödde honom med uppmuntringar, förfärliga skrik
och slag med det röda skärpet. Paola var nog oar-
tig att gäspa och drog fram ett juvelprydt miniatyrur,
icke för att se hur långt de ännu hade qvar — derom:
hade hon ingen föreställning —, utan för att räkna
ut, hur länge hennes martyrskap redan hade varat.
Hennes förstämning kom först till utbrott, då hon
vände sig till sällskapsdamen och väckte henne ur en
långvarig och lugn sömn.
Mitt restyg, bästa fröken Fleuron, ni har bestämdt
icke kommit i håg en enda af alla mina nödvändighets-
artiklar.« E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
