Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äng ”
op I
för ögonblicket hade hufvudrollen. De bådo, skreko,
trängde hvar andra åt sidan för att sjelfva komma
fram, slogo sig för bröstet, refvo sig blodiga i ansigtet
och kastade långa tottar af sitt hår på likkistan. Derpå
tego de litet, och under tiden blef det tyst omkring
bordet. Nu var rätta ögonblicket för en utvald grå-
terska att träda fram och låta höra sig. Hon bör-
jade att i långsamt och släpande recitativ, något hes, af-
bruten af gråt och snyftningar, framhålla alla den dö-
des goda egenskaper. Äfven hans familj fick sin lof-
sång; en mängd dygder och förträffliga egenskaper,
som ingen kände det minsta till, fingo ord och musik, och
mängden omkring henne trodde eller tviflade, men teg.
Ingen i kretsen var dock i stånd att mäta sig
med Padovanis gamla moder, en intorkad, växgul och
hopsjunken gestalt med hvitt hår, hvilket hängde i
långa tottar ned under hennes faldetta eller den svarta
kjortel hon hade slagit samman öfver sitt hufvud. Hen-
nes rynkiga ansigte förrådde en djup och marterande
smärta, och då hon talade, syntes en rad brungråa
och afnötta tänder, som icke verkade förskönande.
Hon gjorde plats åt sig med sin kryckkäpp, bultade häf-
tigt på kistan med sin knutna hand, som om hon ville
uppfordra Padovani till uppmärksamhet, och utbrast:
»Der ligger du, mitt lifs blomma! Förbannad
vare han, som fälde dig, förbannad på jorden, förban-
nad i all evighet. Tömmen har fallit ur din hand —
min son, min son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
