Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
0 art 4
ten så vildt, så klagande, så rått och dock så sorgset,
att äfven den likgiltigaste måste känna sig rörd deraf.
Padovanis moder stod i husets dörr och stödde sin
panna mot karmen. Hennes röst trängde öfver alla
de andras. Hon sträckte armarne upp i luften, pres-
sade händerna samman och hötte åt alla väderstreck.
»Adio, Dominique! Adio, Dominique!»
Dödsklockorna ringde, skymningen och den fuk-
tiga aftondimman bredde sig ut öfver dalen.
Ange-Marie hade varit hemma och bytt om klä-
der efter sin besvärliga resa. Han kom till baka från
likhuset med sammetströjan hängande ned öfver den
ena axeln. Hans hustru Carcopina var känd som en
duktig gråterska, men deltog denna gång icke i hög-
tidligheten, — Hon satt vid eldstaden och skalade
bönor.
RR W fr
»Du sjöng icke med i afton», sade Ange och sträckte
ut sig på majsbladen i sängen.
»Jag ville inte sjunga», svarade hon.
»Det hafva vi förlorat en franc på.»
Qvinnan tog upp ett papper ur sin ficka och ka-
stade det bort i sängen till Ange. Papperet innehöll
de tre guldstycken, som Carcopina fått af Paola. Hvart
och ett af dem låg insvept i sitt papper. Ange-Marie
öppnade dem med en beundrande blick bort på henne,
»Du är duktig!« sade han, »men hvar har du fått
dem ifrån?«
Från den främmande /nglese, som Noéäl Bertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
