Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖ DER ya
språk, hvarpå Xavia uttryckte sig, efter hand som hon
fick mod att tala. Grefve Colonna låg och lyssnade
uppmärksamt till hvarje ord, log och såg bort på Paola,
för att öfvertyga sig om att hon beundrade Xavia
tillräckligt.
Nu. vill jag helst hvila en stund«, sade han, »och
ber eder gå er väg allesammans. Sedan skall Paola
berätta mig om pappa och mamma. Med dem står
det väl bra till, efter som du kunde beqväma dig till
att lemna dem. Hvad gubben måtte ha brummat,
då han hörde talas om mitt missöde! Ni skall veta,
herr Santandra, jag är familjens förlorade son. Jag
duger inte till någonting i slägtens ögon.«
Ni är så fan heller den förlorade sonenk sade
Santandra och slog med handen på sängstolpen. »Jag
fror I battre om, er herr fader — Har Han sett er
skjuta ?«
Nej, men han sätter kanske icke så stort värde
på denna färdighet som ni.«
»Så! Gör han icke det? Hvartill duger en man,
som ej förstår att sköta en bössa? Herr grefven skulle
låta bli att resa till Corsica.<«
Inne i rummet hade Santandra släppt sitt snöre.
Hans hund gick bort och lade sig i ett hörn, hvari-
från han fortfor att hålla ögon på hvad som försig-
gick i hans husbondes närhet. Då Santandra slog med
sin hand på sängstolpen, kom han bort till honom, lade
sitt hufvud på hans knä och kastade sina blodsprängda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
