Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frukost den dagen. Han hörde Zeno sucka och stöna,
derefter blef allt dödstyst der inne. Ett ögonblick
derefter kom Niolino ut, blek och ansträngd men med
ett belåtet uttryck.
»Hur gick det?« sporde Santandra; »kunde du hjelpa
honom?«<
»Det gick som det skulle, mycket lyckligt; nu är
det ingen fara. Kulan fick jag ut — nu behöfver
han bara ro — ro och kalla omslag«, upprepade han;
»hvem skall jag få som kan hjelpa till med det?
Man kan inte lita på Ange-Marie, och jag måste upp
och se efter hur min andre patient, "grefve Colonna,
mår.«
»Då blir det väl jag som skall vara sjukvårdare
och sörja för de kalla omslagen — är det inte som
jag säger? Jag gjorde mitt hus till en fästning, du
gör det till ett sjukhus; och inte bara det, utan när
fadern sätter en kula i en af sina ovänner, kommer
denne strax derefter haltande upp till sonen för att
få honom till att ta ut den igen; i morgon kunna de
berätta nere i staden, att gamle Santandra är rädd
för sina fieader och sluter fred med dem. Så’na barn
jag harl«
Niolino slog sin arm om faderns skuldra.
Fortsätt att vara stor, som du har börjat«, sade
han, »så är du dig lik. Gå in till honom och vårda
honom; så länge han lefver, skall han komma i håg,
«hvad du gjort för honom.<
= SOK
4 SE FAL TES SEAT Ta SN NE NE sd
Fr
AN
rg
LM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
