Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familj, och i kommunens angelägenheter fingo de här-
igenom ett afgjordt inflytande.
Santandra hette i denna by en annan slägt, hvil-
ken i flere afseenden gjorde Tartarolerna rangen stri-
dig. Man berättade, att de härstammade från Capo-
ralerna eller den gamla corsicanska adeln, som på sin
tid hade fört en oafbruten kamp med genueserna, och
att deras ursprungliga namn var Santandra de Lecca.
Familjen egde på den tiden tre slott, hvaraf ruinerna
ännu ses på de branta bergstopparne vid Sagone,
Arbori och Guagno, men derpå lade man nu icke
vidare vigt. Santandra hade andra företräden att
stödja sin slägts anseende på. Hans farbroder var
erkebiskop i Toulouse, hans broder, hvilken varit bo-
satt som handelsman på Guineakusten, testamenterade
honom vid sin död en förmögenhet, som var stor nog
att köpa halfva byn. Santandra egde visträckta skogs-
bygder vid Evisa och Aitone och tillbringade sin tid
med att jaga der, medan Tartarolerna gingo och räk-
nade sina får och planterade kål och rofvor. Santan-
dra skickade sina två söner till kontinenten och lät
dem studera der, Tartarolerna lärde sig knappt att
skrifva sitt eget namn och förblefvo bönder. Slutli-
gen var det Santandra som för egen räkning köpte
det lilla seqvestrerade franciskanerklostret i Niolodalen
och gaf tre fäder och två bröder fri bostad der. Fö-
dan gingo munkarne sjelfve och tiggde i hop. — Tar-
taroli satt och spelade kort hvar afton ute på gatan -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
