Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
tjenst. I Niolodalen skildes han från franciskanermun-
ken, och en stund derefter började hans mulåsna halta,
hon hade fått en sten i hofven och ville icke gå längre.
Josef steg då af och tillryggalade återstoden af vägen
till fots. Nästa förmiddag skred den lille hjulbente,
skinntorre presten dammig och andtruten upp genom
Cassamacciolis gata, drog den haltande mulåsnan ef-
ter sig, hvilade en stund, när hon icke kunde mera,
och gick derefter vidare. Då glömde invånarne ett
ögonblick att der var vendetta i byn, dörrarne flögo
upp, qvinnor och barn störtade ut ur husen och sträckte
fram sina nakna armar mot presten, dolde sina huf-
vuden med det okammade håret i fliken af hans kåpa,
välsignade honom eller ropade klagande och förtviflade,
att han kom för sent, i det de till bekräftelse på sina
ord pekade på de afbrända kojorna och ödelagda vin-
gårdarne, männen höllo sig till baka och bildade tysta,
mörka grupper längs husen. Några bland dem hel-
sade på pater Josef, andra hånskrattade åt honom.
Hela gatan igenom sågos gensdarmer med karabinen
öfver axeln, sabeln vid sidan och revolverväskan fäst
i det gula bältet om lifvet, allvarliga och bestämda
gestalter, lika mycket i ögonen fallande genom sin
kolossala, groft byggda figur, sitt sorglösa och djerfva
uppträdande bland ett folk, hvilket hatade dem, som
genom den arsenal af vapen de läto se. De gingo
beständigt två och två till sammans, aldrig ensamma,
"spejade, lade märke till allt och skrattade åt upptåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
