Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
gloria om den heliga jungfruns hufvud. >»Inte sant?
Det var ett lyckligt förebud?
Maria är byns patronessa. Nästa dag skulle hen-
nes fest högtidlighållas. Josef lät smycka kyrkan med
grönt, om aftonen ringde klockorna, nästa morgon
kallade de invånarne till bön. Josef stod i all sin
ståt framför högaltaret och läste messan mellan vaxljus,
rökelsekar och helgonbilder, men kyrkan var tom, en
enda qvinna kom smygande med sitt barn på armen,
en af gulsot färgad tiggare lade sig innanför dörren,
männen blefvo borta. Efter messan skulle vara skrif-
termål, och deraf hade Josef väntat sig mycket, men
ingen infann sig. Ett skriftermål, som icke innehöll
fullständig bekännelsé, var en dödssynd; presten kunde
icke heller gifva absolution utan att den skriftade lof-
vade försona sig med sin fiende. Det ville de ej, det
kunde den enskilde icke för de andras skull, derför
gingo de icke till skrift.
Byns gamle prest kastade sig gråtande i Josefs
armar, då högmessan var slut, och ropade förtviflad:
»Hvad skola vi då göra för att frälsa mina stackars barn?
Vi skola hoppas och tro«, sade Josef, »vi skola
arbeta och inte blifva trötte.«
Nästa dag gick han omkring från hus till hus, och
alla dörrar stodo öppna för den lille presten. Han
träffade också männen hemma, de lyssnade med stor
uppmärksamhet till hans innerliga och fromma ord,
men svarade icke just något och lofvade ingenting. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
