Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NERE
RV Et fr
KID
En satt vid spisen och stöpte kulor, då han kom, en
annan stod och höll utkik genom springorna i den
stängda fönsterluckan.
»Vi hafva lidit stor orätt<, försäkrade en tredje,
men då han skulle förklara, hvari denna orätt bestod,
visste han ej något besked.
»De ha talat ondt om mig, de ha stängt brunnen
för min bror, de skratta åt mitt hus och peka på det,
då de gå förbi. — Har ni varit inne hos Tartarolis?
— Hvarför talar ni inte först med honom? — Han
har mest "att säga; nar han sluter fred göra yr an-
dra det också, men det har utgjutits för mycket blod
bland oss för att det kan låta sig göra.«
Det var de första dagarnes utbyte, och det lof-
vade icke synnerligen mycket. Josef gick till Tarta-
roli. Han träffade en gammal man, som helsade
bjertligt och förde honom in i ett rum, hvars fönster
voro tillslutna med luckor så pålitliga, att de nästan
förorsakade fullständigt mörker. På väggen hängde
två dubbelbössor, och i kaminen brann ett bål, som
värmde en jernplåt, betäckt med spruckna kastanjer.
En ung man, hvars tröja kastats öfver ena axeln, gick
af och an i rummet; vid eldstaden satt en halfvuxen
gosse, med håret ned öfver ögonen, svarta, vilda och
gnistrande ögon, han arbetade ifrigt med att putsa
rosten af en gammal ryttarpistol och tycktes ej gifva
akt på de andra.
Först bjöd Tartaroli vin till tecken att hans gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
