Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rd AR NRA
207
vägde, innan tanken slog ut i handling; snabb som
en blixt och smidig som en orm sprang han med
krökt rygg från sten: till sten, undvek omsorgsfullt
hvarje öppning, som kunde blottställa hans kropp,
lyssnade och spejade och ilade derefter fram igen, tills
han kom i rak linje med klippan, hvarifrån den lilla
strimman ljusblå rök ännu betecknade fiendens göm-
ställe.
Der låg Alberto Tartaroli utsträckt på marken,
ifringt sysselsatt med att på nytt ladda sin bössa.
Han sprang upp, och hans förvridna ansigte blef gul-
blekt, medan han stirrade på Zevaco, han visste, att
det blott behöfdes en sekund för att det skulle vara
ute med honom, bössan föll ur hans händer, medan
han trefvade efter en stilett, som han bar i bältet.
»Du sigtar dåligt, Tartaroli Alberto, sade Zevaco,
i det han gled ned för klippan och stod vid hans sida,
din knif skall ej heller hjelpa dig synnerligen mycket.«
Alberto försökte svara, men rösten svek honom.
Han stack åter stiletten i bältet, föll på knä och sträckte
båda händerna mot Zevaco.
al Jes namn, Jåt mig blott få tid aft läsa min
bönk ropade han darrande.
»Du skall få tid att läsa många böner«, svarade
Zevacos milda och lugna röst. »Hvarför sköt du ef
ter mig? Jag tänkte det nu skulle vara fred mellan
OSS.<
»Jag ville inte ha fred ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
