Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX.
js a nu inte der med den der bedröfvade -minen«,
sade Paola en dag till Santandra och lade sin
hand på hans arm. >»Ser ni, der borta under träden
sitter min bror, en strålande Antinous, visserligen litet
blek, men lefnadsfrisk och själaglad öfver att ändtligen
ha sluppit ut ur sjukrummet. Det är er sons verk,
ert verk, var då litet glad öfver detta!«<
»Jag kan inte vara glad«, svarade Santandra och
lät sig föra hvart hon ville. »Allting ramlar omkring
mig, mitt kära barn!
»Hur kan ni tala så! Nu få vi ju fred — jag
säger vi, som om jag hörde med till familjen, herr
Niolino kommer till baka från sin rysliga klipphåla
och förenar sig åter med sina kära, det är också ert
verk, otacksamme! Hur vågar ni begära mer?
»Jag begär att mina söner skola stanna hos mig«,
svarade gubben häftigt och såg bister ut. »Fan i
våld med freden! Niolino tänker blott på sina sjuka,
och Zevaco, den pojken, som jag håller mest af, han,
som alltid varit min ögonsten, vet ni hvart han vill
hän? Till Amerika, jag får aldrig mera se honom.«
Paolas käcka och uppsluppna min försvann, hon
blef rörd af den gamle mannens smärta. »Hvem sä-
ger det? frågade hon deltagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
