Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEN I 08 ot
205
tryckte den gång på gång och utbrast med en röst,
som darrade af glädje:
»Vi få fred, vi få fred! det skall inte vara krig
mera der nerek Han sjönk ned på ett klippblock,
och det varade en stund, innan han var i stånd att
fortsätta; »Jag kommer från er far, ni har väl ännu
inte talat med honom? —« -Derefter knäppte han i
hop händerna öfver den slitna bönboken och sträckte
dem uppåt: »Gud ske lof och tack! min verksamhet
har andå inte varit förgatves. - Ferran Har lact sm
makt i sin tjenares händer, och det är mig ringa men-
niska han valde till sitt redskap. — Nu skall ni få
veta allt. — Jag var nedtryckt och ängslig i går och
säg blott mörker och elände, hvart jag än vände mina
ögon; då vakade jag i natt inne i kyrkan och bad
om fred och förbarmande för de stackars menniskorna.
Och det var som om allt blef ljust der inne och som om
jag hörde röster och ord, hvilka ljödo ned till mig i
nattens frid och gjorde mig glad, — ja, det var så
säkert, att jag kände en kraft och förtröstan, som jag
icke känt till under de senaste dagarne. — Tänk et
så, min käre unge son, då dagen grydde i morse och
jag reste mig upp från min bön, står unge Tartaroli
Alberto utanför kyrkdörren med blottadt hufvud, läg-
ger sin hand på min axel och säger: "Kom med hem
till min far och tala litet med honom, så vilja vi sluta
fred och försoning med våra fiender.” Jag kunde nästan
inte tro hvad han sade, jag råkade i så häftig gråt, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
