Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
med ett uttryck af glädje och lycka, som icke kunde
missförstås.
»Komz<, sade han, »så skall ni få veta, hvad jag
ser efter. Det är något som skall glädja er.<
Han stormade bort till porten, öppnade den på
vid gafvel och pekade tyst framför sig. Det Paola
såg väckte först hennes tvifvel, derefter en mållös för-
våning, som slutligen fick sitt uttryck i ett jublande
rop, alldeles oförenligt med det lugn och den beher-
skade värdighet, som eljest voro henne egna.
Nere på vägen kom en herre ridande i sakta
skridt, vid hans sida buro tvenne handfasta corsicaner
en bärstol, hvari en dam satt, hvilken viftade med sin
ljusa parasoll upp mot den öppna porten. Nej, Paola
misstog sig ej, den ridderliga gestalten, som blottade
Sitt gråa hufvud i samma ögonblick hon visade sig,
var hennes fader; den bleka damen, hvars parasoll
fortfarande svängde upp och ned, var grefvinnan Co-
lonna, hon, som icke kunde berga sig bland sina siden-
kuddar der nere i Ajaccio och som nu log så belåtet
från den gamla läderstol, på hvilken hon blifvit förd
midt in i corsicanernas ödemark. Den lilla karavanen
slutade med en vagn, hvari sutto två personer. Ku-
sken var handlanden Noäl Bertin, den andra grefvin-
nans kammarjungfru. Då vägen utanför blef bredare,
körde Noél fram före de andra, hoppade af vagnen
och beredde sig att hjelpa grefvinnan, men Paola hade
allaredan kommit henne i förväg, hon låg vid sin mo-
PESSARET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
