Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 227
, tillträde till gården, hvilken icke längre var en beva-
kad fästning, utan en gästfri bostad, som mottog alla.
De vaksamma. hundarne kopplades i hop och instäng-
des; endast Sang gick ännu omkring och tycktes vara
mycket missnöjd med det myckna främmandet. Niolino
kom vid dagens inbrott ned från sin klippa, nästan
oigenkännelig med det afrakade röfvarskägget och ett
i allo civiliseradt yttre.
Nu behöfver doktorn inte mera i smyg slinka in
till oss, när ni vill se om min stackars sjuka hustrus,
sade officeren. >»Från och med i dag fins ingen dörr
med lås för er — Gud välsigne er för den hjelp ni
lemnat oss; den kan hvarken betalas eller glömmas.<
Kyrkklockan ringer” nere ifrån den döda byn, och
dess klang dallrar ut öfver dalen. Små ryttareskaror
komma jagande in på Santandras gård för att följa
Niolino till kyrkan. Det är festens timme som nu
begynner och som helsas af fogelsång och ett moln-
fritt solskensväder. Pater Josef står ute på trappan;
han hör så många röster i rummen och drar sig blyg-
samt undan, han vill vänta, tills de andra komma ut
till honom. Han skall föra Niolino till Guds hus, han
skall lysa välsignelsen öfver honom, det är aftaladt,
och prestens lilla magra ansigte med de skarpa läp-
parne och de hopknipna ögonen har aldrig haft ett
så lyckligt uttryck som i dag: nu kan det inte vara
tvifvel om att segern är vunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
