Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om hvar andras skuldror, medan de två presterna
sjöngo slutbönen. Pater Josef stod uppe framför
altaret, med båda händerna höll han sitt krucifix tryckt
intill sitt bröst. Han såg sig omkring, icke ödmjuk
och försagd som vanligt, käck och segerstolt höjde
han sitt hufvud. En solstråle, som bröt igenom de
små rutorna, sänkte sitt ljus ned öfver hans bruna
panna. Drömmen från den första dagen, då han föll
i sömn i kyrkan, hade blifvit verklighet; det var blott
icke öfver madonnans bild som glorian lyste. Han
hade vunnit, fullständigt segrat. Missionen var
fulländad. Denna tanke framkallade det lyckliga leendet.
Han sträckte upp sitt kors, den lille mannen tycktes
plötsligt blifva större, medan han utropade med en
röst, som klingade genom hela kyrkan:
»Knäböjen och tacken Gud, alle I här inne! Nu
är frid på jorden och välsignelse bland menniskorna!«
Den döda byn hade blifvit lefvande igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
