Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Uppväxtåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en engelsk ingeniör, som en dag reste den vägen
fram och köpte ett nummer. Han gratulerade
Edison och sade till honom: »Ert lilla blad går
upp mot många tidningar, som ges ut av mycket
äldre män än ni.» Om ej Edisons arbete som
tidningsman hade blivit så hastigt avbrutet, skulle
han troligen vunnit lika stor utmärkelse på den
banan, som han sedan fick såsom uppfinnare.
Snart inträffade dock en händelse, som gjorde
slut på Veckohäroldens utgivning. I sin »finka»
hade Edison ej blott sina boktryckaregrejor. Där
förvarades också burkar och pytsar med
allehanda syror m. m., vilket på lediga stunder
användes till kemiska försök. Allt gick en tid framåt
lyckligt och väl. Men en dag, då vagnen gjorde
en häftig överhalning, föll en flaska fosforsyra
ned på golvet och tog eld. Det hela såg rätt
farligt ut, då konduktören just i det ögonblicket
trädde in. Elden höll på att sprida sig i »finkan».
Utan att förspilla någon tid på onödigt prat,
sprang konduktören efter några hinkar vatten,
och om en liten stund var elden släckt. Men
sedan brast det lös: den unge Edison fick över
sig en riktig skur av ovett. Och då tåget efter
några minuter stannade vid Mt. Clemens’ station,
kastades han i väldig fart ut på perrongen. Efter
honom följde allt vad som fanns i hans kära
laboratorium. Där stod den stackars gossen helt
bedrövad bland sönderslagna glasburkar och annat
skräp. Och tåget gick obarmhärtigt ifrån honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
