Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Telefonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsändare. Avsändaren i Bells telefon var en
diafragma — d. v. s. en tunn platta — av ett
ämne, som var mycket känsligt för luftens
vibrationer (dallringar). Dessa vibrationer
förvandlades av diafragman till vågliknande strömmar,
som utmed linjen sändes till mottagaren: en annan
diafragma, som sattes i rörelse av strömmarna och
överförde till luften alldeles likadana ljud, som
framkallat dallringarna i avsändaren.
Då vi redan förut skildrat en elektro-magnet,
är det nu nog att påminna läsaren om att den
består av ett stycke järn, omgivet av en spiral
telegraftråd, som står i samband med ett
elektriskt batteri. I telefonen sattes en liten
elektro-magnet in i ett handtag av ebenholtz i samband
med en magnet av härdat stål. I handtaget
fastades framför elektromagneten en platta av
tunt, »mjukt» järn — diafragman, och från
spiralen omkring elektromagneten utgingo de trådar,
som överförde strömmarna till
mottagningsapparaten. Den vibrerande plattan satt på ett litet
avstånd från elektromagneten. Då denna
diafragma genom något ljud råkade i dallring, kom
dess mitt ibland närmare, ibland längre bort ifrån
elektromagneten. I det förra fallet ökades
magnetismen i det »mjuka» järnets kärna, i det senare
fallet minskades järnets magnetism. Varje
skiftning av magnetismen i en elektromagnets kärna
framkallar elektriska strömmar i spiralen omkring
magneten, som sedan genom den isolerade tråden
överföras till spiralen omkring mottagarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
