Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Telefonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Resultaten blevo uppmuntrande, ty ljuden hördes
nu mycket tydligare än förut vid
mottagningsstationen. Men Edison var ej ännu riktigt
belåten. Än en gång tog han i tu med uppgiften.
Han gjorde nu försök med sådant sot, som samlas
på glaset i en rykande fotogenlampa; av detta
ämne gjorde han en knapp så stor som en
femtioöring och satte in den i sin telefon. Det såg ut,
som om han nu var på rätt väg, men ännu voro
resultaten ej riktigt tillfredsställande. Efter en
tid gjorde han den upptäckten, att fastän
mottagaren behövde en diafragma, behövde avsändaren
icke någon. Han fäste nu sotknappen direkt på
en liten, men ganska tjock järnplåt och satte
in allt detta i sin avsändare. Nu märktes det
genast, att svårigheterna voro övervunna och
problemet löst. Om man viskade fram några ord
på tre fots avstånd från avsändaren, så hördes det
tydligt vid andra ändan av linien.
Bell ville nu köpa rätten till Edisons avsändare,
men Edison ville inte sälja den. Å andra sidan
kunde inte Edison ha någon praktisk nytta av
sin egen avsändare utan att inkräkta på någon av
Bells patenträttigheter. Det blev nu en kamp
mellan de två uppfinnarna, och ingen ville ge vika.
Deras uppfinningar voro till ringa nytta, om de
begagnades var och en för sig, men om de finge
komplettera varandra, skulle de bli av oerhört
värde.
Edison sålde rätten att begagna hans avsändare
till telegrafbolaget Western Union, som genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
