Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Den elektriska glödlampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edison litet av denna blandning och började
knåda det mellan fingrarna till en trådlik tingest.
Som vanligt tänkte han på sina glödkroppar.
Efter en halvtimmes funderingar fick han med
ens den idén: »Kanske skulle den här lilla
tråden duga till glödkropp.» Den var ju av kol och
borde därför bättre än platina kunna motstå den
elektriska strömmen. Han beslöt nu att prova
det nya ämnet och började genast att av denna
blandning knåda ut fina trådar, som han sedan
skulle sätta in i de små glaslamporna.
Han insåg dock, att även dessa experiment
skulle ha sina stora svårigheter. Glödkroppen
måste vara trådsmal, och det var mycket svårt
att få hållbara trådar av ett så skört, mjukt
ämne som kol. Då kol upphettas, förenar det sig
genast med luftens syre och bildar då koloxid;
därför måste lamporna vara alldeles lufttomma,
annars skulle alltsammans bli förstört efter några
minuters glödning.
Edison beslöt dock att försöka tillverka en
sådan glödlampa. Om glödkroppen kunde
inneslutas i en fullständigt lufttom lampa, skulle ingen
förening mellan kol och syre vara möjlig; då
skulle tråden icke förstöras, när den kom i
glödning.
Snart undanröjdes en av svårigheterna. I
början av 1879 uppfann professor Crookes en metod
att med den s. k. Sprengelska luftpumpen erhålla
ett nästan alldeles lufttomt rum. Med stöd av
denna uppfinning utarbetade nu Edison och flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
