Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Den elektriska glödlampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra vetenskapsmän olika slag av glödlampor.
Den Edisonska var den allra bästa.
Med tillhjälp av sin assistent, Charles Bachelor,
gjorde Edison först en glödkropp av lampsot och
tjära, satte in denna kolfiber i en glasglob,
pumpade ut luften och släppte på den elektriska
strömmen. Resultatet blev ett bra nog starkt ljus,
men det varade icke länge, ty detta slags kol
förbrändes snart. Men ljusets styrka hade visat
uppfinnaren, att han nu till sist var inne på rätt
väg. Det ämne, som han nu experimenterat
med, kunde ej motstå den elektriska strömmen,
därför att lampsotet ej kunde göras alldeles
lufttomt. Dessutom hade tråden blivit så skör, att
den vid den minsta stöt föll sönder, även sedan
den blivit insatt i lampan. Kol var nog det bästa
ämnet att göra glödkroppar av, men icke kol av
lampsot och tjära.
Nu fick Edison en lysande idé. Han skickade
en pojke ut att köpa en rulle stark bomullstråd.
Han ville nu försöka, huru förkolnad tråd passade.
Det var ju en ganska hållbar fiber och innehöll
ingen luft; en sådan glödkropp skulle kanske stå
emot den elektriska strömmen bättre än både
platinan och lampsotet. Edisons medhjälpare sågo
tvivlande ut. Huru skulle något så ömtåligt kunna
stå emot en elektrisk ström, som smälte den
hårdaste av alla metaller?
Emellertid började Edison genast sitt
experiment. Det var den 16 oktober 1879. Hans
assistent var alltjämt mr Bachelor, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
