Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Fonografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diafragma i dallring — kunna få fram vilka ljud
man önskade. Den nästa frågan var nu: »Huru
skulle man få fram de rätta tecknen på remsan?»
Edison kom nu på den tanken, att dessa tecken
borde frambringas just genom de ljud, som sedan
skulle återges. Då han fått klart för sig, huru
detta skulle gå till, var fonografen i själva verket
redan uppfunnen. Då man studerar fonografens
utveckling, finner man alltså, att Edison först
fann, huru ljuden skulle återges, sedan huru
ljuden skulle bevaras.
Tio år efter uppfinningen skrev Edison om
fonografen i Nordamerikansk tidskrift:
»Mänskligt tal är bundet av rytmiska lagar. Därför
kunna nu alla slags artikulerade ljud, t. o. m. de
finaste skiftningar av människoröster, bliva
uppfångade och bevarade i punkter och streck, som
fullständigt svara mot varje ljud. Genom
fonografen kunna sedan dessa streck och punkter
återge människoröster, musik och alla andra slags
ljud, som bevarats genom dem.
För att bättre förstå, huru ljuden bevaras,
skola vi lägga märke till ett par fenomen
(företeelser). Alla ha vi sett, huru tydligt även helt
svaga havsvågor lämna spår av sin våglinje på
sanden vid kusten. Nästan lika allmänt bekant
är det faktum, att sandkorn, som strös ut uppe
på ett pianos blanka yta, ordna sig i olika rader
och fasoner alltefter de olika melodier, som spelas
på pianot. Dessa två exempel visa, huru
mottagliga små delar av fasta ämnen kunna vara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
