Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Fonografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugnade sin vän och sade stilla: »Var inte så
förskrämd! Det var bara väggklockan. Jag glömde
att förbereda dig i går kväll.»
I leksaker kunna små fonografer även sättas
in. De käraste leksakerna för små flickor äro
dockor. Tänk då, så roligt att ha en docka, som
kan tala eller sjunga. Nu går det att få sådana.
Dessa dockor göras på de stora leksaksfabrikerna
i Europa; sedan skickas de till Edisons verkstäder
i Amerika. Där sättes en liten fonograf in i var
och en. Det har varit så stor efterfrågan på
dessa leksaker, att ett särskilt bolag har bildats för
deras tillverkning. De första talande dockorna
sändes som en gåva till drottningen av Holland,
då hon var en liten flicka.
Från första början var efterfrågan på fonografer
mycket stor, och Edison förtjänade mera på den
uppfinningen än på någon av de föregående.
Stora firmor i Amerika betalade honom stora
summor för rätten att använda och sälja
fonografer; ett särskilt bolag bildades för att tillverka
dem. I detta bolag hade Edison ledningen, och
han fick en femtedel av hela dess inkomst.
Vid föga mer än trettio års ålder hade alltså
den förre tidningspojken blivit en uppfinnare med
världsrykte och med furstliga inkomster. Denna
framgång berodde naturligtvis i hög grad på hans
sällsynta snille. Men den berodde lika mycket
på hans fullständiga hängivenhet åt sin verksamhet,
hans starka inre samling under arbetet, hans ovanliga
arbetsförmåga och hans ytterligt sunda, sedliga liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
