Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Kinetografen och kinetoskopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fundera på detta problem, hade man kommit så långt
i fotografering, att man kunde taga
ögonblicksbilder. Det var därför möjligt att på kort tid få
ett stort antal tydliga fotografier, om man blott
kunde uppfinna en metod att med största
snabbhet föra tillräckligt många känsliga plåtar eller
filmer genom kameran.
För att kunna lösa detta problem måste Edison
på allvar studera konsten att fotografera. Det
arbetet hade han dittills varit alldeles främmande
för. Han hade aldrig tagit en ögonblicksbild,
aldrig framkallat en plåt, knappast ens tagit i
en kamera. Men med sin vanliga energi satte
han sig nu in i allt, som rörde fotografering och
behärskade snart hela dess teknik. Han förstod
snart, att han måste taga 40 à 60 fotografier i
sekunden för att kunna ha nytta av dem vid
framställandet av »levande bilder». Om
fotografierna ej toges så snabbt efter varandra, kunna
ej rörelserna bliva nog tydliga. Edison försökte
nu att få plåtar (filmer), som kunde passera så
snabbt genom kameran, men han upptäckte snart,
att det ej fanns sådana att få. Därför ordnade
han ett fotografiskt laboratorium; efter otaliga
experiment lyckades han framställa lämpliga
filmer och gjorde andra upptäckter, som blevo till
nytta vid utarbetandet av de nya apparaterna.
Äntligen — efter tusentals försök — hade han
färdig sin kinetograf: ett slags kamera, som på
en sekund tog icke mindre än 46 fristående,
tydliga fotografier av rörliga bilder. En gäspande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
