Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Elektriciteten som drivkraft m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösning på den frågan. En av Edisons första
motorer (irörelsesättare) var grundad på en
vetenskaplig sanning, som för hundratals år sedan blivit
upptäckt, nämligen att rödglödgat järn är
okänsligt för inflytelser av den starkaste magnet. Detta
faktum gav Edison idén till hans eldmagnetiska
motor. I denna motor är en järnstång placerad
så, att den svänger fram och åter nära en
elektromagnet. Denna järnstång uppvärmes och avkyles
ömsevis. Då den avkyles, drages den mot
magneten; då den upphettas, faller den tillbaka.
Genom denna växling uppkommer en roterande
rörelse, som kan uppfångas av ett svänghjul och
genom dragremmar överföras till de maskiner, som
behöva sättas i rörelse. Han uppfann också — på
ungefär samma grunder — en eldmagnetisk
kraftalstrare genom vilken den kraft, som innehålles i
kol, kan omedelbart förvandlas till elektrisk kraft.
Den kraft, som alstras genom brinnande kol,
förvandlas i elektrisk kraft även efter en annan
metod, som är den mest använda. Det sker
genom en dynamo, som medelst en kraftig
ångmaskin skapar friktionselektricitet. Starka
dynamos användas nu över hela världen för att
framkalla elektriska strömmar till elektriskt ljus,
elektriska spårvägar och till de stora maskiner, som
användas på olika slags fabriker.
Edison har använt mycken tid och eftertanke
åt att utarbeta och tillverka sådana dynamos.
På utställningen i Paris 1889 begagnade han en
dynamo, som var resultatet av nära tolv års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
