Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Elektriciteten som drivkraft m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edisons förslag om samarbete det bästa sättet
att lösa den frågan.
Så snart som de hade blivit kompanjoner,
beslöto de att visa sina maskiner och sina metoder
vid den snart förestående utställningen vid
Chikago (1883). Det var inte lång tid kvar till
utställningens öppnande. Men de höggo i med
arbetet och lyckades få färdigt ett lokomotiv, som
skulle fara på huvudbyggnadens läktare, där man
för det ändamålet anlagt ett spår. Denna läktare
var knappt stark nog för att tåla vid ett sådant
experiment. Uppfinnarnas ursprungliga plan att
låta två vagnar föras fram med en fart av två
mil i timmen måste inskränkas till att låta en
vagn gå på spåret med en hastighet av l 1/2 mil
i timmen. Då detta var den första elektriska
järnväg, som offentligt visades i Förenta Staterna,
väckte den naturligtvis stort intresse och ådrog
sig mycken uppmärksamhet. Lokomotivet
kallades för »domaren»; det löpte på två skenor, mellan
vilka det gick en tredje, som ledde den elektriska
strömmen från dynamon. Under utställningen
gjorde det lilla tåget mer än 1,500 turer, och
omkring 30,000 passagerare provåkte på det. Från
Chikago sändes »domaren» till utställningen i
Louisville, där det väckte lika mycket uppseende
som i Chikago.
Ur denna ringa början har sedan utvecklat sig
det elektriska spårvägssystemet, ett snabbt och
billigt samfärdsmedel. Särskilt användes det
mycket för resor från den ena delen av våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
