Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin bergskreva. Hon hade alltid föraktat de där stackarna
som måste hålla sig på marken och som aldrig kunde komma
åt en, bara man lyfte på vingarna. Höll man till i
bergskrevorna kunde de där klumparna aldrig göra något. Man fick
bara vara försiktig när man slog efter ripor och lämlar och se
sig för ordentligt, för annars kunde en sådan där fuling
komma farande över en just när man fått fatt i ripan, och då
kunde man vara glad om man kom undan med hela fjädrar.
Hon lättade sakta lite grann på vingarna medan hon vände
de illgula ögonen neråt.
En annan mörk skugga gled fram över snön där nere, en
av de där som byggde bon på marken, bon ur vilka det alltid
rök, och som brukade plocka bort äggen ur bergskrevorna
ibland. De kunde också vara farliga.
Men den där var inte alls farlig för henne. Han hade för
bråttom för att tänka på fjällugglor.
Nu halkade han med de där långa fotterna — nej, han föll
inte — nu svängde han runt samma bergspynt som vargen och
var borta.
Fjällugglan skrattade på nytt för sig själv, mycket, mycket
tyst. Hon förstod. Han med de långa fotterna var på jakt efter
den andra fulingen. Hoho! skrattade hon djupt nere i
magen. Så mycket besvär för födan! Då var det bättre att sitta
stilla och vänta, även om man skulle frysa. Ett ögonblick
funderade hon på att flyga runt pynten för att se på jakten,
men hon tordes inte. Hon hade sitt att passa.
På andra sidan pynten rände Sarri vidare efter vargen.
Några sekunder stannade han, stödde sig på staven och
pustade ut. Den sista stigningen hade tagit hårt på krafterna.
Hjärtat dunkade, och svetten dröp. Han längtade efter att
kasta sig ner i snön och vila, men tanken på arvfienden
framför höll honom uppe. Han lutade sig ner, tog en handfull
snö och stoppade den i mun. Med en annan snöklump
gnuggade han bort svetten ur ansiktet, knöt sedan näven åt det håll
vargen försvunnit och rände vidare i spåret. Det bar utför.
Skidorna gled snabbt framåt genom den lätta yrsnön över
skaren. Spåret framför låg så klart det kunde i natten. På
en gång upphörde det. I detsamma kände Sarri att skidorna
började ränna fortare än han själv. Han förstod faran men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
