Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hann inte väja. Branten var hal som is. Han försökte låsa
skidspetsarna och högg i den jämskodda staven på sidan
om sig för att stoppa, men det var för sent. Han lät det gå
på måfå rätt ut, kröp ihop på skidorna när han kände att de
släppte branten, och föll som en katt genom luften. När han
tog mark högg han in staven på nytt i snön, och nu lyckades
det. Han slog visserligen omkull och hasade ett stycke på
sidan men stannade i alla fall.
Han kunde inte låta bli att se sig om. Han hade fallit en
god bit och skakade betänksamt på huvudet.
Det var väl att det gått bra. Nila, pojken, slog ihjäl sig just
på det viset förra vintern.
Men vart hade vargen tagit vägen? ”Han med svansen”
hade försvunnit.
Sarri reste sig långsamt, lite mörbultad efter nedslaget, såg
sig missmodigt omkring och började storskratta. Strax
framför honom var ett djupt intryck i snön. Vargen hade tydligen
gått samma väg! Där hade han kultrat runt. Sarri såg hur
han åkt ett långt stycke i snödrivan och sedan tagit ett par
väldiga språng åt sidan.
Sarri spanade ut över snöflaket, som utbredde sig milsvitt.
Långt bort skymtade han verkligen en dunkel punkt, som
nästan höll på att smälta ihop med nattmörkret. Sarri log. Nu
hade han den rackaren! Där ute var snön lösare. Ingen varg
i världen skulle kunna hinna före Sarri till fjällen på andra
sidan snöflaket. Nu blev det att ränna! I en fart plockade
han grejorna ur bröstfickan, krängde av sig kolten, rullade
ihop den kring sakerna och stack in byltet invid en stor sten.
Så drog han upp byxorna ett slag, kände efter om kniven
satt kvar i slidan, funderade några sekunder över var han var
men kände inte igen sig. Han rände vidare i spåret.
Huj, vad det gick!
Men så måste han också åka för att hålla sig varm. Aldrig
hade han trott att det var så kallt. Då skulle han nog ha
aktat sig för att slänga kolten. Kölden skar som en kniv djupt
in i bröstet på honom så att han tyckte att knivsudden kom
ut i ryggen. Nå, det gav sig nog, bara han åkt en stund. Och
han skulle inte behöva hålla på länge. Vargen började bli
trött, och snart skulle de ha en liten pratstund med varann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
