- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
9

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

len några gånger och visade tänderna. Sarri visade sina
tillbaka och fräste glatt. De förstod varann och visste båda att
det gällde livet.

De löpte vidare. Det började gry svagt i söder, så mycket
att Sarri såg en skillnad i snöhavet framför sig. Konturerna
av ett berg avtecknade sig mot det rökgrå. Vargen som också
sett det ökade farten. Sarri blev efter igen. Skaren blev
hårdare, och skidorna slant. Men vargen hade också känning
av förändringen. När skaren brast skar han sönder tassarna.
Det började brinna röda fläckar i hans spår.

Vargen hade kurs rätt på berget, och när han nådde de
första hårda avsatserna på det var det som om han vänt sig
om och hångrinat åt Sarri. Denne hötte med staven och skrek
några smeknamn efter honom.

Sarri kravlade sig uppför berget. Vargen slant på isen och
rullade ett stycke nerför sluttningen. Sarri var honom så
nära att skidstavens rapp snuddade vid svansändan, men
vargen var snabbt på benen igen och for iväg bortåt en smal
ränna i berget med Sarri tätt efter.

Nu visste Sarri att han hade honom fast. Där kunde vargen
inte komma undan. Bergväggen var tvärbrant mittför,
visserligen med en mörk håla ett gott stycke upp, men med en hög
ispall på över manshöjd framför, där inte ens de skarpaste
klor skulle kunna finna fäste.

Men vargen samlade alla sina krafter i ett väldigt språng —
en gnistrande smäll av skarpa klor hördes mot ispallen —
den stora grågula besten flängde med ena bakbenet utanför
pallen en sekund, fick det åt sig och var i nästa stund
försvunnen i hålan.

Sarri stod där och gapade. Det fanns ingen möjlighet att
komma efter. Ingen människa kunde göra om det språnget, i
all synnerhet inte med skidor på. Att försöka gå runt för
att komma upp tjänade ingenting till. Ispallen räckte ända
bort till det lodräta berget på ömse sidor. Och hålan däruppe
mynnade kanske ut på en annan sida av berget.

Sarri såg sig omkring. Var hade han själv hamnat efter allt
rännandet? Var kunde han vara?

Det där berget rätt under det blåröda molnet på andra
sidan snöslätten var inte Nakerivaara — Kaisepakte var det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free