Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte heller, det var det för runt för. Vad kunde det vara för
ett berg? — Var hade han söder? Bakom sig — bakom det
berg han själv stod på — således skulle han ha Tornejaur där
borta i norr —; mycket riktigt — där syntes Reukoåjve — det
började redan färgas svagt rött av gryningen —; där längre
åt väster låg Kaskasatjåkko med några stänk av renblod på
toppen. —
Åhå! Nu visste han gott var han stod! Berget mitt emot
var Luossavaara, och själv stod han på Kirunavaara. Nå, då
förstod han! I det berget skulle det vara gott om gömställen
efter vad Skum sagt. Det var ett mycket hemlighetsfullt berg,
som man ofta dryftade uppe i kåtorna norröver, helst i
viskande ton och utan att några orena kvinnor hörde på.
Sarri kände det på en gång hemskt. Men kanske det också
var för att han frös så förskräckligt. Tänderna började
skallra i munnen på honom, och han tyckte att det gled isbitar
ner utefter ryggen. Han tog sig om huvudet. Hårtestarna var
stelfrusna, och det stack i bröstet.
Han förstod varningen, kastade om skidorna och rände rätt
utför branten för att snarast möjligt komma i sitt gamla spår
och få på sig kolten, som låg därborta.
Just när han kom ut på j ämnet hörde han bredvid sig
röster, som han inte förstod.
”Se på lappfan, vad han har brått! Hallå!”
Sarri stannade. Under ett klipputsprång ett gott stycke ifrån
satt tre män omkring en eld. Sarri såg misstänksamt på dem.
Vad kunde de vara för sort? Och vad var det för språk de
talade? Finska var det inte. Inte lapska heller. Var det jägare,
eller var det några som man borde hålla sig undan för?
”Hallå!” ropade de och vinkade med händerna. ”Pouris!
Pouris! Lappkolix!” hojtade de.
Sarri tvekade fortfarande. Det där ”pouris” kunde alla, både
jägare och rentjuvar.
Men elden såg varm och frestande ut och kölden skakade
honom. Kanske det också fanns varmt kaffe där! Man kunde
alltid göra ett försök.
Sarri närmade sig elden med dröjande glid. Nu såg han
gestalterna tydligt. Alla hade de skinnluvor på sig, djupt
nerdragna över öronen. En av dem hade ljust skägg. Bakom el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
