Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den senaste erövringen!” skojade någon borta vid dörren.
”För att lappa ihop sig!” skrek en annan.
Skrattsalvorna rungade på nytt.
Sarri förstod ingenting, kände bara att kaffet smakade
ljuvligt.
Karlarna troppade av, den ene efter den andre, sedan några
av dem prövat några klumpiga smekningar på Svarta Björn.
En karl kom in i kojan och gick rätt på Sarri. Lappen
kände igen stövelkastaren från natten och dök genast ner i
bröstfickan efter brevet och räckte fram det.
”Landström?” frågade han.
Den andre skakade på huvudet. Han förklarade på finska
att han själv hette Jonsson och var bas för laget, som bodde
i kojan, men att ingenjör Landström bodde ensam i en annan
koja längre bort.
Det blev inte annat för Sarri än att traska med, sedan han
slutat kaffedrickningen. Längs en tilltrampad stig i snön nådde
de ingenjörns koja, fullkomligt inbäddad i snön.
Jonsson knackade på.
”Stig in!” brummade en barsk röst, som kom Sarri att
skälva till i knävecken. De steg in.
En man satt vid något som skulle föreställa ett ritbord.
På bordet surrade en lampa, och gula reflexer från cirklar
och passare glänste till bland papper och linjaler. En
halv-drucken konjaksbutelj och ett glas mitt i alltsammans såg
särskilt lovande ut, tyckte Sarri.
”Stäng för djävulen! Tror ni man dör av hetta här?” röt
mannen när Sarri tvekade att stänga dörren efter sig. ”Vad
är det för lappapa Jonsson fått fatt i?” fortsatte mannen.
”Han kommer med ett brev till ingenjörn”, svarade Jonsson
spakt.
Landström vinkade till Sarri, och denne var snabbt
framme med brevet.
Ingenjörn lade passaren ifrån sig, tog brevet, vände det
några gånger och såg på Sarri för var gång.
Landström bröt brevet och läste det. Ansiktet mulnade
mer och mer. När han slutat slängde han det ifrån sig med
en svordom, slog i ett halvt dricksglas konjak och störtade
det i sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
