Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Den vintern blev vägen till Tornehamn färdig, och nu kunde
man, om man hade lust, färdas någorlunda trygg från
Rom-baksbotten i Norge upp genom Hundalen och över
Katterats-fjällen och sedan genom Karderjokks branta dalgång ner till
Vassijaure.
Hade man tur kunde färden gå lyckligt, och man kunde med
någorlunda hela lemmar komma till Tornehamn. Var gudarna
obevågna hade man rätt stora utsikter att tillsammans med
något snöskred halka utför fjällbranterna med både häst och
släde och inte komma i dagen förrän långt fram på vårsidan
några hundra meter lägre ner.
Trots dessa små missförhållanden blev vägen starkt befaren.
Ingenjörerna var ofta i farten ner till Norge, och till och
med den käcka fru Boman for, hon som slagit ner hos sin
man på själva julafton, helt oväntat, och berett ingenjörerna
en högtidsstund genom en så enkel åtgärd som att breda en
vid duk på matbordet. Landström svor också åt överkulturen,
som redan börjat infinna sig.
Norska vägen blev starkt befaren av hästkrakarna, som
släpade upp de tunga transportfororna till Tornehamn, och av
alla de sprithungriga rallarna. De hade till och med en
särskild liten genväg ner till Narvik, där den ljuva nektarn fanns
att få. Någon av dem var alltid stadd på vandring i det
ärendet till Norge, i synnerhet sedan man börjat med de
stora doseringarna för själva banvallen och barackerna neråt
Tornehamn började fyllas med folk, och då sjukstuga och
präst också hedrade vildmarken.
Landström svor och slet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
