- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
31

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synnerven för ett ögonblick, och då stramade han upp sig,
men bara för att sjunka i desto djupare slöhet strax efter.
Bäst det var snubblade han och föll bredvid en stör. Han
tog tag i den.

Han låg viljelös en god stund, men så rann ett slags
galg-humor på honom.

Nog skulle de ändå få veta var han låg! Det skulle de. Så
de kunde få dra hem skrovet en gång!

Han reste sig på knäna, ställde sig upp med hjälp av stören
och bröt av toppändan på den. Så drog han slidkniven och
klöv en spricka i stören.

Länge stod han sedan stilla och höll i stören utan att veta
vad han ville. Förståndet höll på att slockna, men då dök
det upp en liten gnista inne i hans hjärnas mörker och växte
sig stor.

”Javisst!” sade han halvhögt.

Han knäppte upp kavajen och grävde i innerfickan tills
han fick tag i arbetsboken. Han drog ut blyertspennan ur dess
hylsa och lyckades med oändlig möda klottra på ett av bladen:

Här vilar Ljung.

Han rev ur det och klämde in det i toppen av störsprickan
samtidigt som han vidgade den med kniven.

Efter denna jätteansträngning var hela hans energi
förbrukad. Han stod och småflinade fånigt för sig själv, så
tappade han arbetsboken och sjönk ihop som en tomsäck i snön
bredvid vägen.

Det snöade alltjämt stilla. Stora, väldiga flingor.

Skjutskarlen vaknade inte riktigt förrän någon tog honom
omilt i armen. Släden stod utanför barackerna vid
Torne-hamn, dit hästen var van att gå. Det lyste i fönstren.

”Hur länge tänker du sitta här och sova?” röt en karl i
örat på honom.

”Hold kaeft!” svarade bonden och steg ur. Han gick fram
till hästen och spände ifrån. Sedan satte han in hästen i lidret
och lade på honom täcket.

När han kom tillbaka låg fem karlar på huvudet i släden
och snokade. Han gav dem en ilsken blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free