Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En timme senare började Ljungs fortkomstledamöter anta
en skön, röd färg. Då stack Ljung fotterna i pjäxorna och
jig-gade runt baracken under hurrarop och skrän. Sedan
avslutades alltsammans med en stor ringdans med Ljung och den
inte alltför mycket klädda Långa Maja i mitten.
Fönsterrutorna skallrade, så små de var, och prästen
Ekström, som hade hört stimmet när han var på väg hem till
sig och stannat utanför baracken och med hungriga ögon
åsåg häxdansen, knöt ofrivilligt sina händer till bön.
När han äntligen gick sin väg skedde det med nerböjt
huvud som cm all världens synd vilat på honom. Hemkommen
satte han sig att läsa i Bibeln, i Jobs bok. När han kom till
sjätte kapitlet reste han sig och ropade högt i sin
vildmarks-ensamhet liksom Job.
”Vad är min kraft, att jag skulle härda ut, och vad
återstår mig ännu, att jag längre skall vara tålig?”
Han ställde sig vid fönstret som vette mot fjället och
tryckte sin heta panna mot rutan.
Det hade slutat snöa. Allt var svart utanför. Stjämlöst och
svart. Hos Landström brann ett ljus. En en liten gul fläck
lyste genom vildmarksnatten, liksom för att göra den ännu
mörkare.
En vecka efteråt stod Ekström vid Ljungs grav och bad.
Ljung hade fått kallbrand i fotterna och lunginflammation
efter sin sömn i snön.
Ekström hade inga hårda ord att säga, när han såg rallarna
stå där försagda och tumma luvorna. Han förlät dem, ty även
han började så småningom förstå detta slags människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
