- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
37

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

Sommaren kom som en storm.

Från vild vinter med snö och kyla gick det på en vecka till
full sommar. Länge väntade man och längtade efter värme och
grönska, tiggde och bad i sin själs innersta, hungrade och
törstade efter en strimma grönt i fjällsluttningarna och efter
en blomma att trösta ögat med. För väl tusende gången såg
man på dvärgbjörkarna som om man velat suga liv i dem,
och man stirrade på knopparna och undrade om de aldrig
skulle spricka. Man stod i timtal och glodde på Tornejaurs is,
som visserligen mörknade dag för dag men som aldrig tycktes
vilja försvinna. Om dagen svettades man under det tunga
arbetet med jordskämingarna för banan, och ansiktena blev
tjärbruna av solsteket, men bara solen var borta svepte
iskylan fram och tog nästan andedräkten från en. Och då stod
fjällen hårdvassa mot den blekgula himlen, och alla små
bäckar som sorlat muntert i solljuset tystnade förskrämda.

Men så en dag var sommaren där, utan att man egentligen
visste hur det gått till. Björkarna stod i ljusgröna flor, riporna
krackade, bäckarna växte till floder som sjöng och dånade;
det klang i den härliga, rena, höga luften av liv och lycka,
marken lyfte sig i längtan mot solen liksom en kvinna mot
kärleken, och det sjumilalånga Tornejaurs gamla lortiga täcke
rullades ihop av vindarna, och vid middagstiden låg den stor
och klar och speglade himlen, och på den blå spegeln
simmade isbitarna omkring som vita svanar. De höga fjällen stod
med snöiga huvor som glänste som silverhjälmar när solen
stack på. Och fjällvråkarna seglade uppe i rymden, sträckande
mot norr för att häcka i detta himlarnas himmelrike.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free