Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just en sådan dag kom ingenjör Hjort till barackerna vid
Nuolja i sällskap med en ung man, som Svarta Björn och
Maja förälskade sig i vid första åsynen. Han var av
medelstorlek, rätt mager, med frisk färg, mörkt hår och mörka
ögon. Lite för allvarlig såg han ut för att vara så ung, men
han hade en forskande blick som var intressant.
Båda männen var nersmorda av dy och gyttja till långt upp
på låren, och pjäxorna var täckta av allehanda slags
lerklumpar och smörja, och på den unge mannens ryggtavla kunde
man avläsa att han åkt utför något utomordentligt smutsigt.
Men så hade de också haft en äventyrlig färd. Vägen längs
Tornejaur var så gott som ofarbar, och resorna på
arbetsvagnarna blev aldrig långa.
Det var Hjorts första besiktningsresa norrut för året, och
arbetet vid banan gick för högtryck.
I tre dygn hade de hållit på för att ta sig fram genom träsk
och myrar, och ansträngningarna hade varit svåra. De var
också duktigt uttröttade när de nådde Nuolja.
Redan långt förut hade Hjort visat på fjället och sagt till
den andre, att därunder skulle han få sitt hemvist för ett år.
Den unge mannen log bara åt det.
Så vackert hade han aldrig tänkt sig något på jorden. Där
var färg och rymd, där låg äventyrets solglans, där stod de
stora viddernas sagoprakt med evig snö skimrande mot det
oändlighetsblå. Hade det inte varit opassande och löjligt
skulle han ha velat skrika av förtjusning, skrika vilt,
ursinnigt, som man skriker när man håller på att gå sönder av
skönhetsvällust.
När de trädde in i baracken och Hjort öppnade dörren till
storrummet förgick en god del av skönheten. Där stank
fläskos, pipos, spritos, sängos, fotogenos och allehanda andra slags
os. Till och med Hjort, som var härdad med rallarliv,
rag-lade till och stängde hastigt dörren. Han öppnade dörren mitt
emot i förstugan. De steg in.
Det var ett litet rum, högst bristfälligt möblerat, men
solen lyste glatt in genom fönstret, och den unge kände sig
genast hemmastadd. Utanför såg man fjällen mot Norge, och
böjde man sig fram hade man hela Nuolja till vänster i grön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
