Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett fint, putsat rum med vita muslinsgardiner, blå kakelugn,
gulmålat golv och så alla blankpolerade björkmöblerna av
gammal masur, som man kunde spegla sig i, sängen och
skrivbordet och byrån och stolarna — och så på kakelugnsfrisen
den gamla, stora, vitblå vasen med hela knippen av jättestora
gullvivor.
Algren frös till. Det var också gräsligt kallt där inne. Han
gick bort och kände på kaminen. Kall, iskall.
Han gick in i storrummet för att få någonting att elda med.
När han öppnade dörren satt en kvinna i knät på en karl
och kysstes. Algren blev generad och ville dra sig tillbaka
utan ett ord, men karlen reste på sig och kom fram med
utsträckt hand och ett brett grin. Det slog Algren genast hur
flintskallig karlen var och hur den höga pannan gick i ett
otal rynkor.
”Nye ingenjörn kan jag tro? — Kunde tro det. Jag är
Hansson, basen för laget här, och det här är Långa Maja”,
upplyste han och visade på kvinnan. ”Är hon inte vacker?” Han
log belåtet.
Algren låtsades inte se åt henne men instämde tyst i
Hanssons yttrande.
”Jag skulle gärna vilja ha något att elda med”, sade
Algren och strök upp håret. ”Det är ju varmt ute, men där inne
skulle lite eld inte skada. Kylan måtte sitta kvar i väggarna.
Har ni inget kol?”
”Visst tusan! Har inte Maja eldat där inne i dag?” frågade
Hansson.
Maja mumlade något ohörbart och gick förbi dem ut. Strax
efteråt hörde de henne härja med kaminen hos Algren.
Under tiden höll Hansson förhör med Algren om vad Hjort
var på för humör, om vägen varit sur, om det arbetades i
många lag efter banan, tills Algren äntligen insåg att
förhållandet var något bakvänt och det i stället var han själv
som borde fråga om allt på platsen.
Han fick svar i ett enda rinnande.
Förhållandena var rysliga, ena dagen sol så man kunde
storkna och andra dagen köld så man sprack; hösten mörk
som en gruva, och vintern sen, den förbannade långa vintem
med snö och is och fan och hans mormor, då man varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
