- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
59

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visste att det fanns bortom Kielaspuoltasreita, också bortom
Allas jokk, i sprickorna på den eviga isen i Kårsåvagge. Där
lurar ondskan.

Vi gick aldrig den vägen. Endast Kumona gick den.
Ku-mona och hans son. De fruktade inget. Eller också var de
mäktigare än ondskan själv.

Vi var goda. Vi var — lyckliga. Dygnen i ända sprang vi i
fjällen för att märka renkalvarna. Sen var det gott att
komma hem och få dricka kaffe i kåtan, krypa in i renfällen
och sova. Och när männen gick till fjälls igen med lasson
lekte våra barn vid stranden med kastsnaran kring kolten.
Och rödingen steg själv i näten strax vi lagt ut dem. Lycklig
tid!

Då kom ondskan, pesten! Men ingen pest som förr.

Skada att du inte kan räkna ut vad det är, pesten. Du som
kan så mycket räkning. Fast när inte Kumona kunde — så —

Första budet kom till kåtorna när älven där borta steg för
första höstregnet. Renarna kom själva ner från fjället och
trängde sig samman kring kåtorna. Deras ögon bad och deras
kroppar skälvde och så rullade de runt och dog.

Vi samlade rödblommor på snön och gav dem. Vi skar de
minsta, vi försökte allt. Men ingenting hjälpte. Hundraden
efter hundraden kom från fjället, kalvarna krackade som
ripor, alla för att dö, för att dö.

Ingenting hjälpte. Och Kumona var borta. Det gick bud
efter honom. Vi visste han var nere vid havet västerut. Sonen
gick, över ondskans issprickor i Kårsåvagge. Sonen gick inte.
Han sprang. På kvällen andra dagen var han åter med fadern.
Längs Allasjokk kom de två, båda långa, resliga som alla av
Kumonas släkt, först sonen, snar att gå, rödkindad, med lätta
steg som en vildren, sedan Kumona, också snar att gå men
gråsvart i ansiktet; och han bar trolltrumman.

Kumona gick genast in med sonen i sin kåta. Vi väntade
omkring. Kvällssolen satt i Allasjokk, hemsk, röd som
renblod, och renblod rann i älven. Natten förgick, och vi
väntade omkring hans kåta. Ingen talade. Till och med
renkalvarna slutade att kracka. Skuggorna rullade ner från fjällen
och tog bort skog och vatten och allt. Dimmorna sänkte sig
och tog bort oss från varandra. Var och en blev omgiven av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free