Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der och fötter i berget för att hålla sig kvar. Och arbetena
vid Nuolja var jämt motiga. Än stötte man på det ena, än det
andra hindret, och bland folket förlorades fingrar, armar och
ben.
Det blev därför stor glädje när det kom order om att man
skulle ta sig in i tunneln genom Nuolja. Algren fick nu i
stället börja på att räkna på vattenfallsbyggnaden vid
Abisko-älven, som man skulle dämma upp och leda intaget genom
en trätrumma längs gamla älven för att sedan längre ner driva
turbinerna till tunnelborrningen. I det arbetet blev det genast
liv och lust och det gick med svindlande hast. Hela
sommaren och hösten höll man på med de förberedande arbetena.
Hjort gick i spetsen med sin obegripliga energi och
arbetsförmåga. Algren beundrade hans sega vilja och uthållighet.
Jämt var Hjort i farten, först uppe och sist i säng.
Landström tog sig ibland en visit hos dem, och då kalkylerades det
dagarna i ända. Långt in på nättema lyste det hos Hjort,
när han var ensam, och varhelst han sammanträffade med
Algren var det aldrig fråga om annat än kraftstationen vid
Abisko.
Den blev Hjorts liv, Hjorts dröm. Detta, att slåss med en
dånande fors, att tämja naturkrafterna, att driva dem dit man
önskade, att leda dem efter sin vilja, att låta älvens
överfalls-vatten väsnas och fräsa och spotta i en jättegryta på många
tusen hektoliters kokande grädde för att till sist låta det störta
sig ner i den sprängda hålan under järnvägsbanken med ett
hel vetesdån, det var ett arbete för en man som Hjort.
Därför var han stolt som en segrande gud när allt var klappat
och klart fram på vintern, generatorerna monterade och den
långa ledningen färdig fram till Nuolja, där man under tiden
börjat borra med handkraft. Det var några outsägligt
högtidliga ögonblick, när den första stötborrmaskinen med sin åttio
millimeters kolvdiameter började knacka. Algren tyckte att
berget jämrade sig för var stöt, men arbetarna hurrade och
Hjort var blek av sinnesrörelse.
Man hade hurrat för tidigt. Vildmarken hämnades. Efter
några veckor hängde Abiskoälven stel och frusen, stannad i
sitt rytande av en kyla som lapparna inte tänkt sig, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>