Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig själv varenda gång han legat på byggnad och att folket
levde som änglar då”, svarade Gerell.
”Store Jupiter, sån lögnhals!” utbrast Landström. ”Han åt
på ingenjörsmässen nere i Gällivare när vi lade om banan.
Och vad det änglalika folket beträffar, så har väl rallarna
aldrig levt rövare som där. Det var målskjutning med revolver
varenda kväll, och gossarna såg ut som schweizerost
allesammans. Bara hål. Han gnällde väl över spriten också?
”Det är ett enda pipande var gång han är här”, svarade
Gerell.
”Det kunde jag tänka mig!” sade Landström. ”Liksom om
den här banan någonsin skulle bli färdig utan sprit! Berglund
gjorde ett försök där nere på Trettiotvåan. Han slog två
langare fördärvade en gång i våras. Vad tror ni rallarna gjorde?
De köpte salubrin och skosprit i stället så de brände upp
magarna och han fick lägga dem på sjukstugan alldeles svarta
om truten. Nej, då är det hälsosammare att dö av riktig sprit.
Och folket behöver något starkt i detta ishelvete! Brrr!” Han
fyllde på sitt glas och drack.
”Pastorn där nere i Tornehamn”, fortsatte Landström,
”dillade de första månaderna också någonting om att man skulle
ge folket varm mjölk i stället. Javisst, det tycker jag också,
bara det fanns någon att få. Mjölk här, där det inte finns en
ko på trettio mil och man inte kan få köpa en mjölkskvätt för
guld! Narviksborna talar jag inte om. De har jämt att göra att
hålla sina egna barnungar vid liv. Och sjukstugan är glad om
den kan få några liter om dagen. Nu tar pastorn själv en sup
till maten, och det både klär och värmer, påstår han. Och
med tiden blir han nog en ordentlig karl han också.”
Landström, som gått hem gasken, tog småleende en röd bet ur
pullan.
”Skål, gubbar! Ner med rusdryckerna!” hojtade han och
drack i botten.
”Rövarn — ni känner väl Rövarn?” — fortsatte han, ”han
med ögat ni vet, det andra tappade han i Gällivare en
midsommarnatt för sex år sedan, han som langar all spriten här
uppe på norra biten och ljuger som en häst travar, han kom
till mig en dag i förra veckan och sade, att Svarta Björn super
ihjäl sig. Ja, vad ska jag göra åt det?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
