Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i kojan stod en järnspis med ett rör som stack upp genom
taket, och en hel hög björkknuvar låg bredvid. Några
klädtrasor hängde på spikar i stängerna, några kokkärl och
kantstötta kaffekoppar låg strödda här och var, medan ett par
nötta renhudar och annan lump låg på jorden, halvt täckta av
snö.
Bonden rev några näverbitar från stängerna, tände på och
hyvade in i järnspisen. Sedan fyllde han på med ris och
björkknuvar, och snart dånade och knastrade elden i spisen.
Bondens anletsdrag tinade upp. Han skakade av sig renhudarna,
makade dem närmare spisen och satte sig ner. Han mojade sig.
Värmen strömmade honom redan till mötes, och det röda
glimmandet mellan spisringarna gjorde genast stämningen
gladare. Han tyckte närapå att han satt hemma i sin egen
varma kammare i Rombaksbotten. Den illusionen värmde
långt nere i magen. Han nickade åt spisen och höll fram sina
frusna händer. Han småskrattade. Här hade man det riktigt
rart. Spisen började bli röd på ena sidan. Bonden halade upp
buteljen ur den djupa sidfickan och tog en stadig klunk.
Han hade inte slutat när dörren rycktes upp och de andra
fyra bönderna tumlade in, morrande som arga hundar och
svärande över att han inte varskott dem om att det fanns eld
där uppe.
Men värmen inne i kojan stillade deras vrede, och snart låg
de i ring kring den rödglödgade spisen och diade i full
endräkt ur buteljerna. De sjöng och dillade fosterländska
sånger. Ruset brann och surrade i deras hjärnor lika vilt och
hetsigt som elden i spisen, som de oavbrutet proppade full
med björkknubbarna.
En gång försökte en av dem resa sig och gå mot utgången,
medan han mumlade någonting om hästarna, men så
ramlade han och stöp och brände ena handen på spisen så att han
gallskrek av smärta och de andra stortjöt av glädje. Och så
slogs de, söp och somnade över och om varandra, medan
elden dånade i full fyr.
Nere på vägen stod de fem hästarna ensamma i natten. De
hade för länge sedan upphört att svettas. Dimhöljena hade
försvunnit alldeles. Hästarna hade i stället fått en tät fäll
av rimfrost, som under buken hängde i långa fransar. Stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
