Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skottat, och i öppningen syntes hästarna och fordonen
på andra sidan drivan.
Rallarna klev bort till hästarna.
”Vad är det?” skrek gubben efter dem. ”Vad står ni och
fånar efter? Kör på!” ropade han och dunkade skjutskarlen i
ryggen.
”Det går visst inte”, svarade denne. ”Vi kommer inte fram
för fororna där.”
”Det ska vi bli två om!” skrek överingenjörn, slängde
undan skinnfällama, rullade sig ut ur släden och sprang
framåt.
Hjort följde honom, mer för att se hur det skulle gå än
för något annat. Det var ingenting ovanligt att man hade
svårt att komma förbi varandra vintertid, i synnerhet innan
det var plogat. Det var ingenting annat att göra än att vänta.
”Vad står ni och gapar efter?” skrek överingenjören, innan
han var framme vid rallarna.
Ingen av rallarna svarade, men den ene av dem pekade på
den första hästen.
överingenjörn såg ett ögonblick på rallaren, sen böjde
han sig ner mot hästen för att se den i ögonen. Han slet ena
handsken av sig och lade handen på hästens hals. Han ryckte
genast bort den och gick framåt från häst till häst och kände
på dem.
”Såna uslingar!” skrek han. ”Var är de?”
Hjort, som kände hur den ena blodströmmen efter den
andra rusade till ansiktet, visade på spåren upp till jordkojan.
Med överingenjörn i spetsen stormade de dit och ryckte
upp dörren.
I en hög om varann låg skjutsbönderna och snarkade i
sina pälsar. Elden i järnspisen var för länge sedan utbrunnen,
och glasskärvor glänste bredvid.
överingenjörn hoppade mitt in i högen och svor och
sparkade. ”Förbannade as! Sathundar! Djävlar!” skrek han och
ryckte och slet i dem. Innan de sovande hunnit vakna riktigt
hade Hjort och rallarna hjälpt till med att kasta ut dem i
snön, där de tumlade om varann utan att veta hur det gått till.
Till slut fick de upp ögonen, där de yrvakna låg och
kravlade omkring. En av dem rusade på Hjort, som stod närmast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
