Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och riktade ett dråpslag mot honom. Det skulle han aldrig ha
gjort: innan slaget träffat hade Hjort parerat det och med
en förskräcklig vänstersving slagit bonden vid örat så att han
handlöst rullade nerför snösluttningen flera varv.
Detta lugnade de andra skjutsbönderna något, i all
synnerhet när de fick syn på de båda rallarna, som fattat sina
spadar och tycktes hågade att fortsätta avbasningen. Bönderna
stod och gungade i snön och glodde från den ena till den
andra, medan ett par av dem torkade bort något rött från
näsorna. Äntligen kom en av dem sig för att fråga vad de
gjort för ont, eftersom man misshandlat dem på det viset.
Det skulle länsman få ta hand om!
Då kom störtfloden från överingenjörn.
”Förbannade uslingar!” skrek han. ”Ska ni komma och
tala om länsman, era fähundar! Hängas skulle ni varenda en,
hängas i den högsta björk som finns här uppe! Länsman? Ja,
han skulle få ta hand om er, som super er så fulla att ni låter
hästkrakarna stå och frysa ihjäl. Ja, titta ni! Ni har kanske
fått upp ögonen ordentligt nu, era lymlar! Stå inte och glo
på oss utan vänd er om och titta på hästkräken där nere,
som har stått och väntat på er hela natten, medan ni sov
ruset av er, era rackare! Nå, ser ni?”
Bönderna hade så småningom vänt på sig och starrbligade
neråt vägen, medan rallarna knöt händerna hårdare om
spadskaften.
Hjort reste upp bonden som gått överända för slaget och
ställde honom på benen. Han var alldeles yr efter det, och
Hjort fick leda honom ända ner till vägen. Först när han kom
dit fick han en aning förnuft tillbaka, stapplade fram till den
första hästen, samlade tyglarna, krängde sig upp på foran
och smackade för att få hästen igång. Han slet och drog i
tyglama, tills han måtte fått klart för sig att det var något
besynnerligt med hästen. Han kravlade sig ner från foran
och fram till hästen. Han famlade kring hans djupt nerböjda
huvud både länge och väl för att försöka lyfta upp det. Så
med ens förstod han och satte i med ett hiskligt vrålande
och kastade sig ner i snön, storgråtande. En annan av
bönderna talade allehanda vackra ord till sin häst och strök den
ömt över mulen, men de andra tre skjutsbönderna stod stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
