Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bara gapade, och deras ansikten blev vitare och vitare
av köld och sinnesrörelse.
”Nu är det inte tid att stå här och fåna längre. Ni får ta
och spänna ifrån så vi kommer fram här!” kommenderade
överingen j örn.
Skjutsbönderna lydde mekaniskt men fumlade så att både
rallarna och Hjort måste hjälpa till. Sedan lyckades de med
förenade ansträngningar föra fororna åt sidan. Men när
hästarna skulle vältas överända för att man skulle få dem ur
vägen, fick bönderna göra det själva. De stora, tunga djuren
föll med en dov duns i snön. Vägen var fri.
Ingenjörerna kröp ner i släden igen, sedan Hjort sagt till
bönderna att de fick gå till nästa barack för att skaffa hjälp
att få fram proviantforoma.
Sedan åkte ingenjörerna vidare. Ingen av dem sade något.
De hade för mycket att tänka på, och båda två syntes ligga
och skaka av kyla under pälsar och skinnfällar. Och efter
skumpade de två rallarna huttrande i solen och med spadarna
på axlama.
Allt omkring låg fint, rent och vitt. Fjällens marmorslott
lyste, snön glittrade som kattguld, och över alltsammans
välvde sig himlen isblå, klar, oändlig.
Högt uppe vid banan syntes silhuetterna av de arbetande
rallarna underligt små och förkrympta, men korta och klara
kom ljuden av hackor och släggor där uppifrån, perecis som
ett väl uppdraget urverk, som inte stannade för småsaker.
Hjort slöt ögonen, men han såg ändå länge de fem hästarna
framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>