Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snara ripor hade skrämt upp honom. Nalle hade visserligen
legat på brott, så det låg nära till hands att tänka sig att han
givit sig iväg.
Den tanken kom Gerell att öka farten ännu mer.
Det var ett härligt före. Han sökte sig längre uppåt fjället.
Alla ojämnheter var begravna under den meterdjupa snön.
Det enda han kunde riskera var att köra in skidorna under
kullblåsta dvärgbjörkar, som böjde alldeles i snöskorpan som
lömska giller.
Men Gerell klarade sig gott. Det var livet för honom detta
att i solljus och aprilsnö rusa iväg på skidorna utför
sluttningarna och kasta vigt mellan träden.
Han fick en fin medlut, så det pep om öronen. Hej!
hojtade han i glädjen. Hej, vad det gick! Det var som ett
kärleksäventyr, bara ännu friskare — och renare, sade han sig
själv och pumpade in den härliga luften i lungorna. Och så
den sköna tystnaden, vildmarkstystnaden i sol och snö med
de kritvita björkarna och där bakom marmorfjällen, som
avtecknade sig skarpt mot himmelsblått. Han fylldes av en stolt,
manlig känsla, och han tyckte sig höra ihop med naturen
intimare än annars, genom någon hemlig valfrändskap.
Han närmade sig Kårsåjokk och kände igen terrängen. Han
laddade drillingen med kula och började åka långsammare
neråt, medan han försiktigt såg sig för. Hade nalle gått upp
kunde det vara obehagligt nog att ränna mitt i famnen på
honom. Man kunde aldrig veta vilket humör han var på.
Gerell makade fram drillingen och tog den i vänster hand.
Sedan fortsatte han varligt neråt, medan han lät skidstaven i
höger hand släpa efter. Blicken sökte spanande in bland
klippblocken, men överallt låg snön jämn och orörd utan ett spår.
Gerell tvärstannade. Där var idet. Inte femton meter ifrån
honom. Han kände väl igen det. Alldeles under den stora
stenhällen. Inte ett spår syntes. Nalle hade således inte gått
upp. Han fanns säkert därinne och låg kanske nu och
lyssnade som bäst. Kanske han rent av såg benen på Gerell och
låg och spekulerade, om han skulle ge sig iväg ut och ta ett
tag i dem.
Gerell släppte staven, spände hanarna och hojtade till. Inte
ett ljud till svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
